Kapwani Kiwanga, The Length of the Horizon, Copenhagen Contemporary, till 28/8 2024
Kapwani Kiwanga är en kanadensisk konstnär som gör förföriskt vackra platsspecifika installationer i stort sett varje gång hon ställer ut. Så är det på årets Venedigbiennal i den kanadensiska paviljongen och så är det på Copenhagen Contemporary i Köpenhamn. The Length of the Horizon samlar många verk och ger sken av poetiskt sinnlig skönhet och referenser till flera av modernismens olika stilar. Men bakom skönhet och perfektion döljer sig djupt kritiska frågor.
Installationerna kretsar kring växter, bladverk, färg och ljus. Hon vänder och vrider på sina motiv och förankrar dem i dåtid och nutid. Med en forskarens nyfikenhet djupdyker hon i historien, och ställer obekväma frågor om maktbalans och relationer, kolonialism, rasism och storskalig handel i världen. De politiska implikationerna är många och olika perspektiv flätas samman.
En vägg av skimrande gulvita fibrer överraskar redan i början av utställningen. Det är torkade sisalfibrer som, inplanterade från Mexico, odlades över hela Tanzania under skiftande politiska förhållanden för landets ekonomiska välgång från sent 1800-tal tills plasten slog ut dess betydelse. Läser vi bakgrundstexterna till Sisal Works får vi upp ögonen hur en migrerande växt förvandlar ett lands ekonomiska och politiska historia och skapar skadlig monokultur på flera nivåer.
Jag njuter av färg- och ljuskonstrasterna i pink-blue, för att ta ännu ett exempel. Med försiktiga steg går jag framåt i en 16 meter lång korridor som är uppdelad i ett rosa och därefter ett blått rum. Den nästan sakralt enkla och genomträngande färgupplevelsen erinrar om James Turells installation på konsthallens övervåning. Men återigen ger bakgrundstexten en helt annan förklaring. Det handlar och färgers användning i psykologiskt och manipulativt syfte, initierat av Gene Baker och Ron Miller kring 1980 i Seattle. Min förkärlek till den rosa färgen får en vetenskaplig benämning: P-618.
I sin iver att ambitiöst och djuptlodande granska historiska och sociopolitiska förhållanden genom sin konst tenderar Kapwani Kiwanga att fastslå tolkningen av sina installationer och skulpturer. Hon släpper inte makten över sina verk. En fri tolkning, rent estetisk, rumslig, strukturell eller konsthistorisk framstår som malplacerad. Användarhandboken blir lite tröttsam. Just detta gör att min spontana upplevelse nästintill tillintetgörs.