Skifte. Silvia Wieser i Bonderups konsthall

Bonderups konsthall utanför Lund var en nyupptäckt plats för mig härom veckan. Gårdens som konstnären Johan Lundin har stora planer inför framtiden.

Nu är det Silvia Wieser som ställer ut där och vi var bjudna på vernissagen. Hon är en samlare, med intuition och falköga går hon runt i naturen.  Platserna, i såväl Skåne som Västkusten eller i Schweiz där hon är uppvuxen, är föränderliga, nytt täcker gammalt, det som varit ger plats för det som kommer.  Det hopsamlade materialet sorteras, staplas och flyttas under åren i den ljusa ateljén. Före och under arbetspassen.

Hon målar stort, gör assemblage, syr och binder, spikar och snidar. Rytmiskt och regelbundet, ibland i strömmande flow.  Kroppen bär rörelsen. Inlevelsen i allt som lever och ständigt byter skepnad är en röd tråd som löper genom allt hon gör.

Det gäller för henne att kunna sätta stopp, att stanna när verket just fått igång den egna andningen.

Så uppstår känslan av värmande glädje inför många av hennes verk. Inför den luftiga lättheten i en målning, i medkänslan med näverbiten som björken delat med sig. Även om hon ser Moder Jord gråta gör hon sitt bästa för att läka såren.

(Utställningen pågår till den 29 mars 2026.)