Performance på Lilith och aktuella utställningar i Malmö

Det är vernissager på löpande band denna helg i Malmö.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Melati Suryodarmo, Sydasiens främsta performancekonstnär återkommer till Lilith Performance Studio med en enastående föreställning. Ju längre du stannar under den tre timmar långa sessionen desto mer ger det dig. Då uppenbarar sig en cyklisk, nästan rituell, struktur som håller samman de fem dansarnas sega sekvenser. Detta mot ett medföljande och illustrativt ljudlandskap som framförs live på plats. Det skiftar från fågelkvitter, klangskålar och gong-gonger till  uppskakande oljud med associationer till krig. Och med speciella inslag av Suryodarmos bearbetade sång och röstinslag.

Tolkningen ligger i den intensiva, än meditativa, än outhärdligt starka sinnesupplevelsen – att vara i nuet, just här och just nu, men ändå uppfatta existensens och livets höjder och lågpunkter.

Jag vill helst inte prata om det här, säger Kristina Eriksson och syftar på sin retrospektiva utställning på Galleri Ping-Pong som innefattar ett urval med verk mellan 1976 och 2024. Motstånd och motfrågor har utgjort grunden till hennes konstnärskap. Därför, som hon också intygar, står hennes hjärta närmast den samling av något mossbelupna keramiska, oregelbundna jordfärgade klumpar som ser minner om stenbumlingar mitt i galleriet. De trotsar renheten och vitheten som strålar runt från både väggarna och flera av målningarna. Den konsekventa närheten till det vardagliga, det ej upphöjda och lovprisade, utgör ett slags skydd för den egna integriteten.

Utställningen omfattar några av de omskakande akvarellerna, försedda med egna kommentarer, gjorda i samband med maken Torsten Anderssons sjukdom och bortgång. Trots att hon under åren flera gånger sagt sig sätta punkt för att vara konstnär och målare har målningarna sakta blivit fler. Sköra, varsamma, långsamt tillkomna och med en air av det oavslutade har de en långsiktig verkan. Samtidigt river Erikssons keramiska objekt till synes upp marken och jorden som leran kommer ifrån bara för att blottlägga spruckna hjärtan och såriga känslor.

Ewa Berg har satt rubriken ”mig.äger.färgen.” för sin utställning på Galleri Rostrum. Lager på lager, på duk eller aluminiumkomposit, lockar betraktaren in mot en värld av minnen. Av färg och sinnesförnimmelser, av vardagliga artefakter. I den största målningen flammar rosa och aprikosfärgade slöjor över vita snödroppar, en kvinnosilhuett och en thékanna. Strävan att skapa struktur trots tillfälliga impulser och slumpartade inslag kompromissar med ögonblickets konstnärliga intuition. Urklipp är både för att testa effekter och att användas som collage. Grafiska tryck underkastas vidarebearbetning tills ordningen svalka uppstår.