Död och vardag. Om kvinnor i Köpenhams aktuella utställningar

Sju gånger ska jag dö för dig, förklarar Marina Abramović i introduktionen av den filmiska operainstallationen Seven Death nedanför trapporna som leder in till Cisterne i Köpenhamn.

Det är mäktigt och våldsamt. Till Maria Callas stora arior ur sju kända operor iscensätter hon huvudpersonernas död, med detaljerat utstuderade rörelser, mimik och blickar i slow motion, tillsammans med filmstjärnan Willen Dafoe som mot- eller medaktör, som älskare och mördare. Tiden saktar in, den totala närvaron bränner och publikens hänförda koncentration fyller den mörka och fuktigt kalla hallen under jord. Sinnena skärps. Akustiken är enastående, vi följer Callas klingande glittrande unika röst från ena platsen till nästa.

Marina Abramović som Desdemona i Seven Death

Kvinnokroppen har alltid varit utsatt för våld. Det är ett faktum som har inspirerat åtskilliga av Marina Abramovićs verk och som också gestaltas i många operor. Kärlek och död är förutbestämt sammanlänkade. Sopranen dör på slutet, brukar det sägas.

Dödligt våld mot kvinnor sker enligt statistik var tionde minut i världen, oftast av någon i offrets närhet, i hemmet eller i familjen, och av könsrelaterade orsaker. Det betyder 50 000 om året!

Seven Death är i all sin övertygande estetiska gestaltning och överväldigande våldsamma intensitet samtidigt ett inlägg i arbetet mot dödligt våld mot kvinnor. Utställningen pågår till den 30 november då Marina Abramović fyller 80 år. (Och så fick vi Malmöiter se Carmen dö än en gång, efter Malmö Operans fina uppsättning.)

Małgorzata Mirga-Tas, Karlsvagnen vill spå om romernas framtid. Hästen är alltid med.

Kvinnor är huvudpersoner också i Małgorzata Mirga-Tas textila collage i Charlottenborgs konsthall. Färgstarka blommiga och rikt mönstrade ibland glittrande tyger och spetsar sys samman till ljusa berättelser om det romska folkets vardag, främst i byn Czarna Gora i Tatrabergen i södra Polen. Małgor fyllde den polska paviljongen under senaste Venedigbiennalen men monumentaliteten och gestaltningslustens poesi slår mig än en gång.

Małgorzata Mirga-Tas, Saworo, Saworo, Saworo (Allting, Allting, Allting) med förebild en en flamländsk tapet.