En blick på Sophie Calle. Louisiana Museum of Modern Art, Humlebæck, Danmark

Utställningen Sophie Calle – Something Missing? får mig att älska denna genuint franska konstnär. Jag låter mitt ego före min professionella hållning närma sig hennes konstnärskap. Rikt och mångbottnat. Ja, häpnadsväckande mångsidig då hon flätar samman foto och text, verklighet och fiktion, storytelling och sociologi för att bara nämna några områden. Först nu upptäcker jag hennes genuina förmåga att vända nederlag till framgång. Hur hon finner i något som gått snett, inte blivit av eller misslyckats möjligheter för nya projekt. Hon vänder på steken för att få andra infallsvinklar och utgångspunkter och går vidare med dem. Det nya projektet fylls då med tillåtande humor, poesi och oanad energi.

Sophie Calle har jag tidigare betraktat med viss skepsis. Hennes voyeurism kopplad till en konceptuell hållning tilltalade mig inte. I denna nya retrospektiva utställning möter jag en mycket sympatisk, ödmjuk och hårt arbetande konstnär, med projekt som får en att dra på munnen och tänka efter. Banala vardagshändelser ger hon en filosofisk tyngd, slumpen tar hon hand om för att belysa existentiella sammanhang. Som surrealisterna kallade det oväntades poesi – som hon dock använder med full kontroll.

Sophie Calle, La Vache qui rit

Se här: ett exempel på det som kunde kallas misslyckande. Men i en intervju rycker hon bara på axlarna och konstaterar att ha fått en ny erfarenhet.

Hon inbjöds 2017 att delta i en tävling för en ny etikett för mjukosten La Vache qui rit. Varför inte genom ett gemensamt porträtt på tjuren Moïse och henne själv? Om morgnarna mötte hon den nyfikne tjuren som betade utanför fönstret på huset hon hade hyrt. Hon lockade den med en brödbit gömd i armhålan. På bilden ser vi Moïse slicka hennes nakna bröst i jakt efter brödbiten. Samtidigt kommer associationerna även till amning. Jag småler förstås. Det behöver inte sägas att hon inte vann tävlingen.

Sex år senare sammanställer hon en Catalogue raisonné of the unfinished. En rätt tjock publikation. Bara för att avsluta det oavslutade innan jag försvinner, som hon skriver.

Utställningen kan ses till 6 september 2026.