Calibans ögon. Jennifer Forsberg på Tomelilla konsthall (till den 7 november)
I Jennifer Forsbergs formvärld pågår ett kontinuerligt långsamt växande. En organisk process av förändring. Obönhörligt, obevekligt men numera på något obehagligt sätt. Den genomsyras av ett slags naturens inneboende kraft när celler delar sig och växer till tumörer, till bulor och högar eller rötter med knölar och tunna förgreningar som sträcker sig mot allt större stora områden. Eller också till långsmala krälande masklika rundstavar.
Ö, våt lera i olika nyanser
Hon har valt rubriken Calibans ögon till sin pågående utställning på Tomelilla konsthall. Caliban i Shakespeares Stormen är ett slags naturväsen. I Jennifer Forsbergs former gestaltas hans hemmahörighet innan han tämjs, som avtryck av processer och rörelser i underjordens mörker och som känsloladdade ord bortom mänsklig klarhet.
Leran är Forsbergs material. Leran representerar både jorden och den mänskliga kreativiteten. Mitt i den ljusfyllda utställningshallen reser sig en stor hög med titeln Ö. Den har formats av rullade långa lerstavar olika nyanser och lagts mjukt lagda över varandra. Här förnimmer jag det krälande växandet som maskar, ålar och ormar bär i sina rörelser. En tidlös förändringsprocess både före och efter människans tid på jorden som planet. Upplevelsen är på samma gång utmanande för tanken som kittlande och äcklande för sinnet.
Svarta lådor, keramik