Christine Waller – en sorts minnesutställning. Tomelilla konsthall
Christine Wallers konst skapade aldrig några stora rubriker. Endast femtionio år gammal gick hon bort 2017. Mitt i livet sadlade hon om och satsade på att utbilda sig till konstnär. I tjugo år kom hon att resa världen runt, till Saudiarabien, Uzbekistan, USA och till Antarktis för att nämna några platser. Hon fotograferade på sina resor och använde bilderna som collageinslag i sina målningar. Fernissa gör bilderna blanka, oljan täcker över och kompletterar fotografiernas detaljer.
Ödegården i Längjum utanför Vara var sedan slutet av 1990-talet Christine Wallers kombinerade hem och ateljé. Vid sin bortgång donerade hon sina efterlämnade verk till konstmuseet i Skövde. Ett urval ingår i den vandringsutställning vars första anhalt är Tomelilla konsthall (till den 9 januari 2022).
Det är som om världen håller på att bryta samman och rasa över oss när vi står inför de bästa bilderna. Olika perspektiv korsar varandra, fasader och tak knuffas upp mot himlen och telefontrådana snos samman. Betongväggarna längs gator och under viadukter fräts sönder av klotter och gamla byggen rostar bort. I norr kalvar isbergen.
Hur skydda sig då? Hon sätter lås på träplank, bygger pirer och barrikader när vattnet stiger, stänger fönster och dörrar som speglar den tomma rymden. Människorna trollas bort. Endast en flicka gungar med väldig fart, hennes rus och glädje är skräckblandad.
I källarplanet övergår dessa olycksbådande stämningar till mer konventionellt måleri, men med fortsatta collageinslag. Här finns också en subtil skiss på pannå, som en vink från den andra sidan. Som ett slags avsked.