Återvinning och återförtrollning – nya utställningar i Malmö

Vetenskapliga processer kan visst fyllas med poesi och återförtrollas. I två nu aktuella utställningar i Malmö förvandlas återvinning eller arkeologiska utgrävningar till föreställningar om nya livsformer.  

Julia Selin, Till varje dallrande plats genom att krypa och bita (och flyga och sjunka)

Krognoshuset i Lund (till 19/2) 

Julia Selins och Matti Sumaris gemensamma utställning är en fullträff. Selins spöklika laveringar i svartvita nyanser trollar fram insekter. De tidigare stora målningarna rinnande mörka färger är nu nästintill borta. Det är inte lätt att veta om insekterna är levande eller döda, preparerade, torkade eller konserverade. Är de kanske drömlika skuggor eller subtila avtryck?

Levande insekter kan ju bidra till att använt nött material förmultnar och återgår till naturen. De plast- och stålrester som Matti Sumari använder kan dock knappast brytas ner, men desto mer återanvändas. Han har slitit med att kallhamra och polera en bortslängd diskbänk och formge nötta plastdunkar och vattentunnor. De har fått skulpturala mänskliga former som refererar till konsthistoriska förebilder när de nu intar en tänkares eller en älskares pose. Humor och vemod förenar de två konstnärernas verk, de måste haft roligt. Deras korta berättelse om en nattfjärils vingslag, som medföljer utställningen, vidgar tidsperspektiven. 

Galleri Format Malmö (till 26/2)

Har du hört talas om jättarna på Mont’e Prama på Sicilien? Inte? Det är inte så underligt. Det handlar om en död nekropol, en arkeologisk plats mitt i vinodlingar, som hittades först kring 1970. År av misskötsel ledde till plundring. Sent omsider förstod arkeologiska myndigheter att fynden tyder på en bortglömd kultur kring 900-talet före Kristus. 

Finns det liv i en död nekropol? Den frågan ställde sig Emma & Conti, konstnärsparet Emma Sandström och Stefano Conti under en residensperiod på ön. Utställningen visar ett nytt sätt att tänka kring arkeologiska platser. Konstnärligt poetiska ingångar knyter då och nu samman genom själva marken och jorden som både vilar över fyndmaterialet och som samtidigt ger näring åt det som växer och frodas i och ovanpå den. En film guidar oss till några få fragment av de 38 jätteskulpturerna i kalksten samtidigt som en installation, med gravplatsens form, fylls av konstnärernas egen research kring växter som har rotat sig på området. De har preparerats genom en kemisk process och fixerats i saltvatten på ljuskänsligt underlag. Nu vilar de små bilderna i den långa gravbädden i utställningsrummet. Lite för långt ner tycker jag, nära golvet, för att betraktaren ska kunna se detaljerna i negativen.  

Men den genomarbetade idén får mig att tänka att även så kallade döda platser genomsyras av liv och att det förflutna införlivas allt eftersom tiden går i nya livsformer och kulturer som växer fram. Ja, ovanpå det gamla. 

Redan Galleri öppnar inför våren nu på ny adress (Amiralsgatan 9) med den norska konstnären Rina Eide Løvaasen –  med performance, stora tryck med populärkulturella motiv och en glasskulptur. Marmor, uran och plast döljs under den buckliga men glänsande ytan. Det blir spännande att se vad som följer. Även skivbutiken bakom galleriet lockar. (till 25/2)