Trädgården – Konst och natur under sex sekler på Nationalmuseum i Stockholm

Snart blommar pioner och tulpaner i parker och trädgårdar – så som i Carl Larssons drömskt vackra akvarell. Den ingår i Nationalmuseums utställning Trädgården. Konst och natur under sex sekler.

Av all förhandsannonsering och recensioner väntade jag mig en mycket större och rikhaltigare utställning. När jag hade gått runt trodde jag att hälften återstod. Men ack – det beror säkert på mitt  mångåriga trädgårdsintresse, både praktiskt och teoretiskt. Så fakta är att utställningen bygger på Nationalmuseums egna samlingar och att den förstås inte handlar om odling (även om trädgårdsarbetare och trädgårdsmästare figurerar i bilder och beställning av träd och fröer avhandlas i katalogen) utan om konstnärlig gestaltning, om trädgårdskonstens utveckling vid slott och herrgårdar, praktfulla och mer återhållsamma, med allt vad dessa krävde beroende på olika tiders ideal. Parker som var symmetriska och regelbundna eller lagom vilda, med blomsterplanetringar och klippta häckar som broderier, labyrinter, eremithyddor och orangerier, med vattenfall och fontäner, kanaler, bäckar med broar och sjöar, överraskningar eller tillfälliga byggnader för festligheter.

Intendenterna har grävt djupt i museets samlingar för här finns målningar ända från tidig renässans, keramik och grafik, textil och prov på sådant som tillhör en trädgård, skulpturer, urnor och möbler. Älskade målningar av kända svenska konstnärer och franska impressionister hälsas av många med glädje, liksom blomsterstycken och praktfulla porträtt mot parkbakgrund. Som man har drömt och skapat föreställningar! Till finesserna i utställningen hör åtskilliga ritningar, studier och skisser som lyfts fram, för trädgårdsprojekt som inte sällan stannat på papper.

Detta tack vare den kunskap om förbindelserna mellan fransk och svensk trädgårdskonst som Magnus Olausson, chef sedan många år för samlingarna, har byggt upp under sina år. Både om de franska idealens betydelse under gustaviansk tid och om den romantiska engelska parken.

I den gedigna och påkostade katalogen skriver han om Gustav III som ofta har kallats teaterkungen. Det finns över 200 ritningar bevarade av kungens hand, de flesta avser just trädgårdar. Brev och anteckningar vittnar om hans stora kärlek till sina parkanläggningar och trädgårdarna, först vid Ekolsund och sedan vid Drottningholm. Magnus Olausson argumenterar för att ge kungen epitetet trädgårdskungen.

 

 

 

 

Bland mer eller mindre storslagna verk gömmer sig intima godbitar som kräver att synas på nära håll. Jag stannar upp inför en laverad tuschteckning av Jean-Honoré Fragonard som med eterisk lätthet fångar melankolin inför Roms förfall.

Utställningens tidslinje slutar före andra världskriget även om två idag verksamma konstnärer sticker ut: Emma Helle med en överdådigt barock rusticism i lera som knyter samman föreställningar om bandet mellan kvinnor och naturen, och Peter Frie med sina kompakta mörka bronser där enstaka träd fylls av kraften i hela skogar. Det är nästan att jag ser fram emot en fortsättning på denna utställning, en som fångar det senaste seklets idéer om trädgårdsgestaltning och design.

Utställningen pågår till den 7 januari 2024.