Politisk debatt om konsten i Region Västmanland

Konstens roll i länet. Vad säger Region Västmanlands politiker om det?

De samlades till en debatt på Karlsgatan 2 gångna veckan, med en ansenlig skara lyssnare i publiken.

Utgångsläget var ju givet: Region Västmanlands satsning på konstområdet ligger näst-näst längst ner i listan bland regioner och landsting i Sverige. Medvetenheten om detta har funnits bland tjänstemän länge men det har tagit tid innan politikerna börjat förstå allvaret.

Följderna har varit tydliga och ackumulerats under senare år. Konstutbudet i länet är magert, konstnärskåren föryngras föga, konstuppdragen är få, enprocentregeln har använts rätt nyckfullt, konstinköp från det offentliga är minimalt.  I den gamla industristaden Västerås, med historiska rötter i järnbrukarland, i länets mindre brukssamhällen med medföljande samhällsstrukturer, lever föreställningen kvar att konsten är en guldkant på tillvaron. Och inte som en grundläggande del i livet. En föreställning som har motverkat grundlig förändring.

Under debatten kände Konstnärsnätverkets representanter sig tvungna att förtydliga skillnaden mellan amatörer och professionella konstnärer. Att även om vem som helst kan arrangera utställningar med egna alster av olika slag så är konstnärsyrket en professionell syssla ofta med åtskilliga år av högskoleutbildning. Som består av slitsam vardagproduktion, kräver kontinuerlig övning och förbättring, uppfinningsrikedom, självständighet och på samma gång lyhörd anpassning vid uppdrag och beställningar. I professionalismen ligger mer än hantverkskunskap, där finns även den genuina individualismen och den kreativitet som driver varje egenföretagare och entreprenör. Det är svårt att försörja sig som konstnär. Och det kan Region Västmanland ändra på. Vill man det?

Erik Jersenius, längst till vänster (VLT) ) leder utfrågningen. Där efter mot höger Karin Thorborg (V), Lena Johansson (S), Andreas Porschvald (MP), Mikael Palmqvist (C), Agne Furingsten (L), Elisabeth Wäneskog (KD), Tomas Högström (M).

Regionens senaste kulturplan visar att det bland politikerna finns en insikt om att bildkonstområdet alldeles för länge har varit eftersatt i Västmanlands län. Enstaka projekt har visserligen syftat till att föra samman kommuner för att kartlägga behov och stötta initiativ till förbättringar. Men det har gång på gång visat sig att även om det iscensätts bra utställningar med konstnärsmedverkan på olika platser i länet så är det just bristen på kunskap som hindrar förändring. Eldsjälar brinner en tid men saknas den organisatoriska förankringen blir det inget kvar att bygga på på sikt.

Även om det under debattkvällen emellanåt var svårt att hålla sig till ämnesområdet konst så kom det fram goda idéer både från politikerna själva och genom kommentarer från publiken. Konstnärsnätverket uppmanade till fortsatt dialog och Lena Johansson(S) tog bollen med det samma. Det kanske inte var så svårt mot bakgrunden att Region Västmanlands senaste kulturplan har tagits fram och redan förankrats i en omfattande dialog med representanter för civilsamhälle och kommuner i länet.

Sopa framför egen dörr! Regionen ska bli en förebild! Nästintill samstämmigt instämde flera i panelen i att en långsiktig förbättring på bildkonstområdet måste bli verklighet. Enprocentregeln, rimlig ersättning för konstnärers medverkan, ateljéstöd och utställningsmöjligheter nämndes. I Västmanland har, till skillnad från många andra regioner och landsting i landet, sjukvårdsbyggandet dröjt, men nu finns det beslut på flera stora projekt där det ska kunna finnas uppdrag för länets konstnärer, även om man följer lagar och regler för upphandling. Den konsekventa tillämpningen av enprocentregeln kan visserligen i verkliga kalkyler bli flexibel, en konsekvent ”strävan” efter den kanske är gott nog till att börja med.

Den konstnärliga utsmyckningen är mer än fast byggnadsintegrerad konst. Dit hör även den allomfattande estetiska omsorgen om vårdmiljön, naturen och trädgårdarna runt vårdbyggnaderna, tavlorna på väggen i korridorer och väntrum, och kanske ett artotek. Med framsynt bemanning och organisation, liksom större konstinköpsanslag kan även det bli verklighet. Konstinköpsanslagets höjning lovades inför publiken.

Dialog och samverkan är magiska lösenord inför framtiden. Och det finns professionell kunskap att luta sig mot.