Oläkt – Moderna Museet i Malmö
Grupputställningar med fokus på politiska händelser kan ge illavarslande rysningar. Men Oläkt, på Moderna Museet i Malmö är ute efter något annat än skildringar av aktivism. Här handlar det snarare om att ringa in minnen och känslor som nederlaget efter den arabiska våren har lett till hos många människor som tvingats till flykt eller som lever kvar i ett samhälleligt tomrum och under politiskt förtryck i sina hemländer.
17 konstnärer från ett tiotal länder har bjudits in med hjälp av Abir Boukhari, tidigare föreståndare för ett samtidskonstcentrum i Damaskus, Syrien och som numera bor i Stockholm. Tillsammans med Moderna Museets curator Joa Lundberg har de gjort en smärtsam och imponerade sammanställning som besökaren behöver tid att ta till sig.
Konstnärerna, välmeriterade och skickliga, och deras konstverk har inga svar på efterdyningarna av de omvälvande samhällsförändringar som har ägt rum i Nordafrika och Mellanöstern med början i januari 2011. Förhoppningar och utopier har vänts till dystopier och politiskt förtryck, högljudda protester på gator och torg i tyst individuell introspektion eller ett konstaterande av militariseringen och högervridningen i en allt större del av världen.
När orden inte längre bär är de konstnärliga gestaltningarna fyllda av poetiska men sorgsna och frågande existentiella funderingar, i stället för historisk redovisning och dokumentation. Många av de deltagande konstnärerna anknyter till inhemska traditioner för att formulera känslorna i nuläget, metaforiskt reflektera kring det tomrum och den väntan de upplever. Vem är jag som har tvingats fly, som tvingats tiga? Identitetsfrågorna tränger sig på när hemstaden ligger i spillror, utplånad eller omöjlig att återvända till. Abstraktion och surrealism i uttrycken, olika medier som objekt, film, måleri, grafik och imponerande textila verk återupplivar gamla traditioner, hantverk, uråldriga föreställningsvärldar, mönster och ornamentik. Arabiska bokstäver blir till kalligrafi, egyptiska gravmålningar inspirerar bittert ironiska collage i långa sekvenser som också animeras.
Jag stannar upp inför Muhammad Alis teckningar, 366 Days of 2012. Han gjorde en om dagen under detta år i Syrien, nu har de ordnats i tolv rader som motsvarar årets månader. Han fann sin utgångspunkt i en bok från 1100-talet som föreställer mytologiska imaginära varelser. Under krigsåren uppfattade han folk runtomkring sig som muterade, degenererade väsen, fråntagna medmänsklighet och fyllda av lömskhet och illvilja. I ett annat verk gestaltar han hur tiden i ett väggur har stannat upp och svarta blodiglar svärmar runt som törstiga insekter på den vita väggen. Men, säger konstnären trots allt förhoppningsfullt, blodiglar används också i helande, blodrenande syfte.
Ett tillfälligt grafiskt verk täcker en bit av golvet, det ser ut som rester efter en picknick som hastigt har lämnats. Urdruckna flaskor och bleknade förpackningar ligger utspridda kring en text som förefaller som ett mönster i blodrött pulver. Hadia Ganas hyllning till martyrerna som offrat sina liv för revolutionen i Libyen är en vemodig minnesakt.
Flera textila verk återupplivar gamla tekniker, oftast använda av kvinnor. Förutom Rachid Koraichis stora gobeläng med en nästan sakral framtoning imponerar Diana Jabis broderier gjorda efter gamla stadens kartbild i Damaskus. Än lever den sönderbombade staden i hennes projekt, i guld och svart. Men när projektets alla tolv broderier är gjorda befarar hon att konsten inte längre kan fly verkligheten och stadens utplåning blir även för konstnären själv ett faktum.
En eloge till den kortfattade katalogen som förutom svensk och engelsk text också har arabisk översättning efter varje uppslag. Förhoppningsvis hittar de många nysvenskar som bor i en stad som Malmö till Moderna Museet.
Utställningen pågår ända till den 15 september.