Den (minsta) gemensamma nämnaren: stadskärnans torg under omdaning i Västerås

Omdaningen av stadskärnan i Västerås har nu planerats i över ett år. Ett konkret förslag för Stora torget och Bondtorget diskuterades häromkvällen på Konstmuseet. Mathias Ahlgren från Sweco Architects, en av landskapsarkitekterna bakom förslaget, berättade om processen och visade bilder. En intresserad skara västeråsare slöt upp. Mest äldre, tyvärr allt för få unga eller yngre. Det är ju de och deras barn som ska liva upp och nyttja platserna mitt i staden.

Bondtorget och Stora stora torget i Västerås: nygamla visioner

Bondtorget vigs åt marknaden och Stora torget för evenemang och umgänge. Det är bra att de separeras. Ritningarna för Stora torget visar en stor öppen yta med många användningsmöjligheter året om, en scen, ett vattenstråk, kantat av träd, vackra gleditsior, dessvärre i stället för pelarekarna som en gång hörde samman med stadshotellets sena jugendkaraktär. Gleditsior fanns lite längre bort under några år tills de sågades ner.

Den stora linden i norra hörnet finns kvar, sittplatser och konstverk skapar en avskild liten hörna. Liten, ja. Konsten får rätt litet utrymme i förhållande till den stora öppna torgytan. Lindens söta droppar kommer dessutom att göra både konstverket och sittbänkarna ”Unter den Linden” klibbiga.

Hela Stora torget lutar, som det är i dag. Det behöver rätas upp, något som också är viktigt för BG Broströms konstverk Asea-strömmen, med nästintill ikonisk rang i denna stad vars förflutna hör samman med Sveriges industrihistoriska utveckling. Skulpturgruppen är en hyllning till arbetarna som morgon och eftermiddag tog sig till Asea i kvarteren längre bort. På cykel. (I det nya förslaget är cykelstråket borttrollat vilket säkert kommer att behöva åtgärdas.)

Det är dock just det förflutna som osynliggörs vid varje omdaning av innerstaden. 1960- och 70-talens rivningsvåg av gamla byggnader har givetvis inte kunnat återskapas i centrum. Numera försvinner även senare tillkomna delar då kommersen flyttar ut till ytterområdena. Caféer och restauranger dominerar och torgen tillsammans med gågatorna blir ett slags stadens vardagsrum. Åtminstone under den varmare årstiden.

Tanken bakom uppdraget är också att skapa en plats som förknippas med enbart Västerås, som visar upp en identitet, ett slags unicitet.  Medborgardialog är ett utmärkt verktyg för att skaffa underlag för stadsbildens omdaning med hänsyn till det efterfrågat praktiska och funktionella. Men där hittar vi inte den stora idén som lyfter nya grepp om stadsplaneringsprocesser.

Jakten på den gemensamma nämnaren ger sällan något utrymme för det geniala. Snarare är risken stor att det kvalitativt konstnärliga sänks till en lägsta nivå. Resultatet blir, trots stora ord, ytterligare en omfrisering av stadskärnan som ingen besökare kommer att komma ihåg när de väl lämnat Västerås efter en kort visit. Vi själva kommer att vilja snabbt cykla igenom city, med mål i sikte som ligger längre bort, inte sällan utanför stadskärnan: bostäder, arbetsplatser eller större affärer.

Cyklar. Det är det vad västeråsare gör.

BG Broström, Aseaströmmen vid Stora torget