Våldsamma krockar! Johanna Gustafsson Fürst på Accelerator i Stockholm

Modertungan, detalj

I mötet mellan natur och kultur uppstår det inte sällan våldsamma krockar. Det är ingen tvekan om att när kulturella uttryck och strukturer används i politiskt syfte blir maktfullkomligheten förtryckande, tillintetgörande för dem som utsätts för det. När Johanna Gustafsson Fürst under en residency-vistelse i Norrbotten kom i kontakt med försvenskningsprocessen började tankar kring visuell konstnärlig gestaltning att växa fram. I Accelerators nya konsthall på Frescatiområdet i Stockholm möts vi av välkoreograferade men våldsamma krafter i hennes träskulpturer.

Modertungan, 2019

L’anguish, detalj, 2019

En av salarna ter sig som en skog av nakna pinnar, I 21 träskulpturer, ställda på granitsocklar, som ursågande ur berggrunden, har det ljusa träet från stolar böjts med våld och tvingats till förändring, förädling och ympning. Träet bänds till sitt yttersta tills det spricker men flikar och bitar hålls på plats, binds samman. Det är som om ohörbara skrik från den tysta smärtan och djupa plågan fyllde rummet, liksom vittnesmål om något oerhört som har inträffat.

L’anguish, 2019

Utställningen handlar delvis om språk och tal. Ympa orden, piska min tunga är dess titel, hämtad ur en dikt av Bengt Pojanen. Alla som är tvåspråkiga och har upplevt förbudet att fullt ut använda sig av detta kan genom sinnenas inlevelse känna igen sig.

Praktverket i utställningen är Modertungan, en upphängd och förvriden träskulptur. Med vrilar och inympade knutar, böjträbitar om och om igen. Hantverket är förbluffande skickligt genomfört, det är endast trä som har använts. Skulpturens form minner om hur kroppen bänds och böjs i ett anfall av smärta där yttre våld övergår till inre vanmakt. Våndan, krampen gestaltas tillika stumheten. Den ekande tystanden därefter tar andan ur en.