Avantgardets grand old lady – Sonja Delaunay på Louisiana

Känner du till Casa Sonja? En butik som påminner om Marimekko, med kläder i starka färger och geometriska mönster, med brukstextilier och vardagsprylar, heminredning och sånt.

Nej? Jag trodde väl det, för butik Sonja fanns i Madrid 1918. Och öppnades av Sonja Delaunay.

Hon har länge behandlats i konsthistorien som målaren, som i paritet med maken Robert Delaunay, stod bakom simultanismen, ett måleriskt-färgteoretiskt koncept, byggt på de vid den tiden relativt nya forskningsrön av Chevreul om färgernas simultankontrastverkan. Ser du exempelvis rött, frammanar ögat, när du blundar komplementärfärgen grönt. Orange och lila eller blått och gult hänger på så sätt också samman.

Det var detta som Sonja Delaunay satte i system i sitt måleri med försiktigt cirklande runda mönster, i luminösa transparenta kompositioner som fylls av rörelse och dynamik. Att det var abstrakt måleri var det ingen tvekan om, så tidigt som på 1910-talet.

Den nyöppnade utställningen på Louisana i Danmark visar den gränsöverskridande bredden och omfattningen av Sonja Delaunays livsverk (1885–1979) som en avantgardets grand old lady, Hon kom att följa med sin tid. Hon gick från abstraktion till konkretism på 1960-talet, och var en av dem som ställde ut hos Denise René i Paris med den nya generationen. Däremellan gjorde hon textila mönster, mode och design, film och reklam, teaterkostymer och scenografi, artist´s books och … you name it.

Som rysk-judisk flykting talade hon flera språk och skapade i Frankrike en karriär som byggde på rika kontakter i inte endast konstnärs- och författarkretsar. Även om kritikerna ännu 1948 beklagade att hon ödslade tid på konsthantverk är det hennes utvidgade måleri som är banbrytande. Hon är en föregångare för dagens ideal av att vara kvinnlig konstnär, egenföretagare och otröttlig mångsysslare.

En förförisk färggrann bil med mönster av Sonja Delaunay tar emot när vi kommer in på utställningen. Den återkommer i hennes filmer från 1920-talet framförda av kvinnor, klädda i Delaunays kläder, sydda av hennes tyger. Varför kunde det abstrakta måleriet, utan andligt och esoteriskt innehåll som hos en Hilma af Klint, slå igenom med sådan lätthet? Sonja Delaunay har sitt självklara svar: Måleri klev in i vardagslivet för kvinnorna bar det, klädde sig i det.