Lambert Werner, utställning i Enköpings konsthall och fin gallerirunda i Stockholm

“Att försvinna är att lyckas”, skrev den franske poeten Paul Éluard. Så blev det efter att Lambert Werner gick bort 1983. Men nu kommer han ut. Den 19 mars invigde jag den retrospektiva utställningen med Lambert Werners verk. Det vimlade av besökare denna soliga dag, familj, vänner och konstsamlare och konstintresserade. Vi firade med blommor och god middag efteråt.

Hängningen gick smidigt, tack vare bra förarbete och Bo Sundqvist från konsthallen som assisterades av Mats Nydahl. De hade jätteroligt.

Mats och jag hann därför med att se åtskilliga utställningar i Stockholm, promenera och träffa lite folk.

Några av de mer intressanta: Känsligt och subtilt hos Siri Elfhag. Och Sigrid Sandström: transparens och bolmande ångest. Berg Gallery med Karl Dunérs stora rörliga dockor, grubblande eteriska figurer. Omtalat och i mitt tycke alltför upphaussat: Lap-See Lam med familjeminnen som numera är en del av den svenska restaurangkulturen.

 

 

 

På rekommendation av Lidströmer på Studio L2: ett kärt återseende av PG Thelanders strutsar och andra kluriga djur hos Galleri Hedenius, i Färg och Forms gamla lokaler. Cirkeln sluts så, Lambert Werner ställde ut där elva gånger i sitt liv, första gången 1949.