Framtidsdystopi

Stillbild ur Unreadable Future. Arbetsbordets skärmar med ett collage av berättelser

Igår kväll var det Sverigepremiär för Hans Carlssons nya film Unreadable Future på Galleri Format i Malmö. Berättelsen är utformad som ett brev från en framtid där skriv- och läskunskaperna har försvunnit. (Nej, det är inte ett inlägg i skoldebatten.)

En av den grekiska civilisationens höjdpunkter som besöks i filmen, teatern i Epidauros från 400-talet, före vår tideräkning

Hans Carlsson har tidigare gjort filmer, installationer där etablerade och självklara vardagsbegrepp synas i ett historiskt perspektiv, prövas mot gamla myter eller utopiska visioner som gått upp i rök. Begreppen blottas, de ändrar eller förlorar sitt innehåll. Också i Unreadable Future redovisas delar i en research, som ett slags historiskt collage. Olika teckensystem hittas, det grekiska och det latinska alfabetet, det japanska, men även bildtecken och ja, språket självt. Filmade fragment från resor i Grekland, från den egna arbetslokalen, inläsningssituationen med en smygande katt över tagentborden och framför skärmarna.

Hur ser framtiden på oss, vad lämnar vi efter oss i en tid då alfabetets bokstäver inte längre räcker för att benämna nya stormar som drar fram över världen? Klimatförändringen och det nergrävda kärnavfallet kan ta död på en hel värld. Det dikotomiska uppspaltandet som verktyg fortplantar sig i narrativet. Natur mot kultur, myter mot förnuft, röst mot skrift, det moderliga mot det byråkratiska – detta ger inga lösningar. Vid användningen av sådana verktyg undkommer kanhända det viktiga. Är vår föreställning om verkligheten en synvilla?

Filmen är en science-fiction-dystopi. Någon utväg pekas inte ut. Hur bevara det värdefulla i vår civilisation? Det är upp till oss betraktare att dra slutsatserna.

Den läsande människan och tänkandets verktyg, dikotomierna