Ett träd, ett berg, en jojk – och en ritual för framtiden. Wanås 2023
Det är alltid lika hänförande att besöka Wanås i nordöstra Skåne i början av sommaren. Dammen speglar det vita slottet och slottsparken övergår i storslagen bokskog. Naturen och konstinstallationerna befruktar varandra, existentiella reflektioner infinner sig medan vi promenerar under bokarnas spröda grönska.
I den stora dammens ena flik bakom slottets jättelika rhododendronbuskar svävar en glaciär. Spegelbilden i vattenytan ger intryck av att den smälter. Det är en nästintill överjordisk skönhet som slår an en ton, i den lätta brisen tror vi oss höra andarna viska. Den annalkande miljökatastrofen över jorden framstår plötsligt som en hägring. Låter vi oss skrämmas eller tar vi vårt ansvar? Den kritiska eftertankens kranka blekhet låter vänta på sig.
En av årets konstnärer är Carola Grahn. Hon är verksam i Malmö och har samiskt ursprung. Den samiska världsbilden för henne är en kreativ resurs, en intensiv drivfjäder i en lågmäld historiskt förankrad aktivism där det konceptuella sammanflätas med det visuellt slagkraftiga.
Vid nästa anhalt väntar oss en gapande gestalt som med sin megafonnäbb börjar jojka. Den raspiga inspelningen med hundra år på nacken fylls av samma heliga allvar som föreställningen om berget i dammen. Upplever vi förtrollningen eller är det den en aning humoristiska framställningen som gör att vi drar på munnen?
Ett av de samiska trummornas tecken blir till ett sprött tornliknande bygge lite längre bort. Titeln antyder att vi möter den högste bland samiska gudar – vilket man vanligtvis kunde göra när trummorna användes i andliga ritualer. En performance längre fram i sommar kanhända lyckas med att framkalla den bortglömda magin och kraften.
När samerna fördrevs, förbjöds att tala sitt språk och använda redskap och ritualer för att möta den andliga världen och deras barn sattes i svenska skolor – när kolonialiseringsprocessen genomfördes i Sverige försvann fundamentala kunskaper i en världsbild som generation efter generation levt nära och med respekt för naturen. Carola Grahn återupplivar något av detta mitt i en sydsvensk skog som både lånar ut och återfår en del av sitt magiska liv.