Dans i Göteborg – konst och opera

Det blev mycket dans när vi var i Göteborg dagarna före andra advent. Först Zheng Bos performance i Långsamhetens lov på Göteborgs konsthall och sedan In a Heartbeat på Operan.

Zheng Bo, Långsamhetens vällust. Dansarna Ina Dokmo, Ossi Niskala och Ingeborg Zackariassen i verket The Gardener som visas varje lördag på Göteborgs Konsthall. 

Zheng Bo, Märta mossa

Zheng Bo, som bor i Hong Kong, har tidigare gjort uppmärksammade verk med ekologisk och posthumanistisk inriktning. Mer precist: med fokus på förhållandet mellan människor och växter på jorden efter antropocen. Hans ambition att anknyta till det lokala där han framträder har på Göteborgs konsthall resulterat i Märta mossa.

Konsthallen doftar milt av skog och jord när vi kommer in. En stor matta av mossa ligger mitt på golvet. Mossornas skiftande gröna färger och varierande växtformer är valda efter en matta av Märta Måås-Fjetterström, Hästhagen från 1923, året då även Göteborgs konsthall slog upp sina portar. Mossan är varsamt plockad och installerad med hjälp av Botaniska trädgården. Det är lätt att se att den trivs, de små växterna sträcker på sig och bildar både långa smala trådar och mjuka kuddar.

En performance gestaltar samhörigheten och den holistiska synen på allt levande på jorden. Tre nakna dansare rör sig långsamt och försiktigt båda längs mönstrets linjer i mossmattan, de böjer sig ner som dragna av växternas kraft, sugs in i det gröna till liggande läge där de andas sakta och nästan svävande. En stilla försonande tystnad följer föreställningen. Estetik och etik flätas samman, historiskt förflutet och framtidstro brer ut sig.

Desto vildare är dansen i In a Heartbeat då Göteborgs Operans danskompani framför två verk, båda för första gången för svensk publik. Men det är inte Tom Weinbergers Waltz with the beast utan Hofesh Shechters Wild poetry som får mig att tappa andan. Inte för intet har han kallats en dansens rockstjärna.

Det hela börjar i folkloristisk anda men utvecklas mot auktoritär kollektivism där individen obönhörligt styrs in i rätta led. Om inte – ja då står hen övergiven och utsorterad. Allt detta i en vild dynamiskt bultande koreografi med snabba rörelsemönster och intrikat perfektion i dans. Omväxlande tumultartat kaos och regelrätta marschtakter – tillsammans med Shechters elektroniska musik, än atmosfäriskt lätt, än dundrande som hämtad ur krigsscener som emellanåt gör mig lätt illamående. Men allt som allt: en enastående slagkraftig och oförglömlig föreställning.